lovisasmadrid

till alla mina underbara vänner i Sverige.
Fuck you. Det är ert fel att jag mår så bra hemma.
Borta bra men hemma bäst. Idag tog jag beslutet om att åka hem i december och sedan stanna i Sverige. Fast det finns ändå en risk att jag återvänder. Ifall följande vecka och alla veckor framåt blir dunder så vet jag ju att jag kan trivas här. Men ifall det bara är okej, så ser jag inge anledning att slösa bort ett år på att må dåligt för att lära mig spanska. Jag menar hur många chanser i livet kommer man inte få. I sommar ska jag jobba arslet av mig så jag kan resa någonstans efter gymnasiet.
Jag gillar mycket härnere, det gör jag verkligen, men familjen, åh vad jag saknar den.
Tryggheten. jag saknar allt.
Fan vad jag gråter just nu, jag ser inget.
Jag har aldrig varit såhär instabil.

Ja, jag ger upp. Jag kan klara 1 år, men jag ser inte anledning. Det här ska ju vara kul! En av de största händelserna i livet. Ja det är en av de största händelserna i livet, men är det kul? hahahaha ja ifall det vore det skulle jag antagligen inte sitta här och böla för att jag saknar lilla landet lagom och gråa Uppsala.

Nej nu ska jag åka till plaza norte och plugga kemi. Nu när jag har tagit beslutet känns det bra, nu ska jag försöka att njuta, försöka. Det är ingen kamp längre, jag har gett upp och det känns så himla bra!