lovisasmadrid

Jag går till gran manzana nu, snart. Jag hoppas kvällen blir bättre än igår. Kan knappast bli sämre.
Ifall det inte blir kul så köpte jag en film på media markt idag, så det är min nödlösning.


När gick allt så fel?

Allt bara rasar samman hela tiden. Jag behöver min trygghet- min familj. Nu vet jag hur viktig den faktiskt är. Att det är tack vare den jag är som jag är. På både gott och ont, mest gott hoppas jag.

Ska jag våga gå till gran manzana, eller ska jag skita i det över huvudtaget. De kanske inte dyker upp. Ensam, dissad ännu en gång. Tack för att ni är ni där hemma. Nu vet jag verkligen hur bra ni är, och vilken tur jag har som träffat så fina människor. Jag är lyckligt lottad