lovisasmadrid

Jag hatar att jag är så negativ här nere i Madrid. Jag är egentligen en väldigt positiv person som försöker att alltid se saker på den ljusa sidan. Men det är svårt här nere. Dels för att jag inte känner att jag har hittat nån som jag klickar med till 100 %. Jag tycker också att det är tråkigt att ha en bästis som man aldrig är utan, men man behöver någon som är där för en när man behöver prata. Jag känner att jag inte riktigt har det. Jag hade det i början men det känns som att det har runnit ut lite i sanden. Inget personligt, det är mitt problem.
Och dels för att jag inte trivs generellt. Jag trivs inte ifall man jämför med hur mycket jag trivs hemma. Ifall jag inte hade det så bra hemma skulle jag leva livet här nere. Jag har skrivit hundratals liknande inlägg. Ingen är tvingad att läsa utan det här är en digital dagbok som är mest för min egen skull.

Jag har inte pratat med mina föräldrar sen i söndags ändå känns det som en evighet. Jag behöver min dagliga dos av min familj. Snart är det bara 35 dagar kvar här nere. Nu börjar slutspurten på allvar. När jag öppnar den första luckan ur min chokladkalender då är det bara 21 dagar kvar till jag tar mitt pick och pack och drar härifrån.

Ifall jag ska sammanfatta hela resan so far så kan jag säga att jag lär mig av mina misstag. Misstaget är inte resan i sig utan mer hela konceptet. Antingen reser man för att resa+ lära sig språk eller så reser man för att gå i skola. Nu försöker jag kombinera dessa två. Det går inte så bra. Resultatet blir en genomstressad, mindra glad och städigt trött lovisa. Stressen att inte se staden, att inte lära sig tillräckligt mycket spanska och att inte plugga tillräckligt mycket till proven är något som jag inte trvis med att tänka på hela tiden. Alltid känna sig otillräcklig.

Snart en dag kvar tills farmor kommer! Kul i jul! jag kommer uppdatera från hotellet tror jag. Jag kommer garanterat plugga från hotellet.