lovisasmadrid

Det här är troligtvis mitt sista inlägg här i Madrid. Det är konstigt. Ja konstigt. Det konsitgaste är att jag är precis som när jag åkte hit. Jag är inte nervös. Jag bara sitter vid datorn som vanligt. Jag umgås inte mer med värdfamilljen än vanligt. Morgondagen finns bara inte i mitt huvud. Än. När jag väl sitter på flyget kanske jag kommer fatta. Eller inte. Jag tror att när jag är hemma i sverige och har varit där i några dagar kommr jag nog tro att hela resan var en dröm, att den är för konstig för att vara verklig.
Jag vet inte ens ifall jag kommer hinna säga hejdå till mina värdsyskon imorgon. 
Nej, man kanske ska sova lite så att man får morgondagen gjord. Ifall man sover går ju tiden snabbare.